Vi får det landskap vi äter

Vi har kläder på hästar i detta landet. Vi har till och med speciella
tvättmaskiner för hästtäcken, då en vanlig tvättmaskin tydligen inte duger. Vi
har mobiltelefoner som kostar mer än datorer och råd att ha en garderob där
merparten av alla kläder i den, sällan eller aldrig bärs. Vi kan köpa en ny bil,
långt innan den gamla är okörbar, då det är billigare med en ny bil än att
reparera den gamla. Vi får betalt av staten för att vårda våra sjuka barn, och vi
kan gå in i nästan vilken mataffär som helst, och hitta färska grönsaker, frukt
och mejeriprodukter, oavsett säsong. Vi har fem veckors betald semester, där
de flesta av oss har råd att åka betydligt längre bort än till närmsta strand för
att koppla av. Och vi har husdjur, så många husdjur att
djurskyddsinspektörerna tycker det är ett trevligt avbrott att få komma ut på en
riktig bondgård.


Vi är svenskar. Ett av världens mest välbeställda folk. Ändå bedömer vår
bransch att konsumenten har svårt att betala mer än några kronor för äggen
och mjölkprodukterna. Kött är dyrt, och ekologiskt är ett rån. Ändå så har vi råd
att renovera fullt fungerande kök och slänga mer än en 1/4 av den ätbara
maten. Vi har råd att låta miljoner av våra skattepengar rena bort vanliga
”naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel” från vårt dricksvatten. Vi tycker
det är bättre att köpa rysk konstgödsel kunna producera stora mängder
spannmål, än att lära oss att arbeta med naturens finurliga system. Vi tycker
det är orimligt att en lantbrukare skulle kräva samma löneläge och förmåner
som en advokatfirma eller tjänsteman på Livsmedelsverket. Ändå är vi alla
dagligen beroende av en bonde att våra hjärtan ska fortsätta slå. Samtidigt
agerar vi, som ett folk, på ett sådant sätt att många har svårt att fortsätta att
hålla på.


Och vi älskar byråkrati. Så mycket att vi tror att så länge det finns en rad på ett
papper, pappret är inskickad i tid och avgiften betald kommer maten vara
säker och djuren välskötta. Någonstans på något statligt verk tror de att kor
mjölkar sig självt när miljöhusesynen är gjord, och att utgödslingen aldrig går
sönder så länge SAM-ansökan är inskickad i tid. Vi har tydligen alltid råd och
tid att betala myndigheternas avgifter, men skam den bonde som skulle kräva
betalt på samma sätt.


Det är inte bara något, som är ruttet i det svenska matsystemet. Men nytt liv för sin näring ur gammalt som ruttnar. Ett matsystem med många fel, är deb bästa språngbrädan till något bättre. Våren kommer alltid, hur bister än vintern var. Nog katten sak vi tillslut lyckas får folk att förstå, att mjölk är tjockare än vatten. Och väl värt att betala både en och två kronor mer för.

Denna krönika publicerades i nummer 3 2022 i tidningen Ekologiskt lantbruk. Bilden visar ett landskapsbruk och matproduktion som vi kan konstatera att de flesta svenskar vare sig är intresserade av, eller anser sig ha råd med. Vare sig det ekologiska köttet, eller mjölken har ökat på senare år, trots en högre medvetenhet om vikten av djurvälfärd och biologisk mångfald. Att dricka ekologisk ko-, får eller getmjölk, samt att äta kött från idisslare, är ett mycket enkelt sätt att bidra till ett öppet och rikt odlingslandskap med friska, mullrika matjordar.