Dags för ett proteinskifte?

I SvD i veckan har du kunnat läsa ett antal artiklar som resonerar kring vår framtida konsumtion av protein, lanserat under rubriken proteinskiftet. Som vanligt får korna bära hundhuvudet som klimatbovar då de är sämst av alla djurslag på att omvandla 1 kg foder till x kg muskler och på resan från foder till protein hinner de också fisa en massa metan.

Låt oss leka med tanken att vi tar bort korna ur ekvationen. Och då tänker jag inte främst på de där korna som snabbt föds på spannmål, majs och soja i feedlots, utan de betande korna som föds upp på gräs. För de är trots allt de gräsbetande korna som enligt artikelserien släpper ut mest växthusgaser, då de växer betydligt långsammare och därmed hinner fisa betydligt mer. Våra kor alltså.

Så, vad händer om vi slaktar ut de korna som finns, och inte ersätter dem med nya? Eller med annat kött och djurmjölk?

  • Vi får mindre stallgödsel till växtodling, som får ersättas med konstgödsel
  • Vi får mer mark, då korna tar mycket mark i anspråk. Problemet är bara att mycket av marken inte lämpar sig till växtodling. Detta innebär förstås att den marken som inte brukas kommer växa igen och istället för att producera kött och mjölk producera biomassa istället för mat. Vi kommer helt enkelt minska vår effektivitet i markutnyttjande gällande livsmedelsproduktion.
  • I eko-odling där man ofta odlar vall som avbrottsgröda, kommer vi nu få plöja ned den istället för att ge den till korna. Inte hela värden, men ur ett energieffektivitetsperspektiv så blir vi betydligt ineffektivare.
  • Våra öar och stränder kommer växa igen, om vi inte slår dem manuellt eller maskinellt. Vi får anta att även fåren kommer vinkas adjö till då de i princip har liknande utsläppsmängder som kor. Både får och kor är vanliga landskapsvårdare för att hålla öar och stränder öppna och tillgängliga
  • Det blir väldigt svårt att nå regeringens miljömål. Många av de målen som är satta är direkt beroende av att vi har betande djur.
  • Vi får en minskad biologisk mångfald, då beteshagar och vallar är mat och hem åt många insekter och bin under hela växtsäsongen.
  • Vi riskerar också att gräsmarker i skörare klimat helt kommer kollapsa, då de är beroende av idisslare och rovdjur i symbios för att inte omvandlas till öken.
  • Förutom att vi varken får kött eller mjölk, så måste vi också säga hej då till skinn, ben, fett och gelatin. Det finns gott om användningar av ”biprodukterna” på korna som vi nu måste hitta växtbaserade eller kemiska ersättningar för. Möjligt i vissa fall, men svårt i andra.

Sedan är det även viktigt att ta med vad vi ersätter köttet med. Att odla proteiner som bönor kräver speciella platsförhållanden och är som den mesta växtodlingen tärande. Med tärande menas att matjordens mullhalt och mikroliv minskar när den odlas. Korna är en fantastisk resurs till att verka närande på marken, då de kan sköta vallar och permanenta beteshagar på ett sätt så marken mår bättre år efter år, något odlingen av spannmål och bönor inte hittills lyckats med. Bäst blir det förstås när korna (och alla andra djur!) får arbeta i symbios med växtodlingen, genom att beta det som inte kan odlas, ta hand om restavfall, samt vårda den mark som odlas.

Jag tycker också det är dags för ett proteinskifte, men inte genom att byta dåligt kött mot dåliga bönor, utan att byta dåligt protein mot protein som faktiskt tagit ansvar för platsen det är producerat på. Protein kan komma i många former, färger och smaker. Det viktiga är att det kommer från en matjord (eller ett hav!) som mår bättre och bättre av vår skötsel.

Jag är övertygad att korna är en del i ett klokt proteinskifte, som vårdare av våra gräsmarker och läkare för våra matjordar.