Vi vill ju gärna hävda det, att metanutsläppen som korna orsakar bara är en del i kolets kretslopp mellan atmosfären och jorden, inte ett nettoutsläpp att jämföra med en bil eller ett flygplan.

Men vi saknar mycket forskning och fakta på området, då vår tes baserar sig på vad vi rimligen tror och inte vad vi utan tvivel vet. Tur då att vi har försigkomna vänner runt om i välden som tagit sig tiden att faktiskt också mäta påverkan deras betande djur gör på deras mark.

På ett år har Anadolu Meraları ökat mängden organiskt material (kol) i jorden med i snitt 0,4% enheter, vilket är otroliga siffror. Det kanske låter futtigt, men de experter jag tidigare lyssnat på  pratar om att öka någon 1%-enhet på 20 år är bra, och FAO anser att matjorden och kolinnehållet i den är en icke-förnybar resurs.

Vad har de då gjort för att uppnå detta? Jo, de har använt sina får för att sköta sina gräsmarker. Till sin hjälp har de använt verktyget holistic management. Det kanske låter banalt enkelt, men det kräver kunskap, planering och mod att våga tänka i nya banor och ta nya beslut.

Naturligtvis är detta inget ytterst bevis på att betande djur lagrar kol, och det krävs mer forskning, prov och test för att avgöra den verkliga relevansen. Men jag är övertygad över att detta faktiskt visar på att systemet med planerat bete, med fokus på gräset och markens hälsa, är ett lysande sätt att både producera kött och mjölk. Men också binda tillbaka en del av det kolet vi förlorat ut i atmosfären från våra jordar genom ett felaktigt jordbruk. Och förstås en sporre att skicka in våra jordar på analys med.

Vill du ha mer om jordbrukare som bygger kol i marken, läs då Ekoweb, nr 6 2015 om Gabe Brown, som gick från 1,9 % mullhalt i jorden 8 % med hjälp av plöjningsfri växtodling och integration av betande djur i odlingen.

Kor ❤