Nötlägg är skivor av benen runt knäpartiet på ett nötdjur. Det är ett rätt ”köttigt” kött som finns på nötlägg, och med bitarna följer det också med ben, vilket gör att maträtter tillagade på nötlägg innehåller en riklig mängd med kalcium. Köttet i nötläggen sitter på plats i små bitar, nästan som små smakportioner, som hålls på plats av senor. Efter tillagning kan med en gaffel bara få loss en liten mör bit som i perfekt storlek för munnen.

Nötlägg går bra att laga både i gryta och i ugn. Jag har själv inte jättemycket erfarenhet av nötlägg fast det beror inte på att jag äter det sällan, utan snarare på att jag inte kan låta bli att laga något annat än olika varianter av ossobuco på det – det är för gott för att jag ska ändra på en vinnande relation till detaljen. Här är en variant i gryta som jag gjorde sist. Men först, en bild på mina nötläggsskivor.

Med nötlägg, som med vissa andra detaljer, är det bra att först ge dem en stekyta genom stekning i stekpanna, bara så att de får lite färg. Detta gjorde jag på medeltemperatur i smör. Därefter flyttade jag undan dem och fräste en finhackad lök, att några vitlöksklyftor och små morotstärningar av ett par morötter. Det är viktigt att morötterna är i små tärningar, då ger de mycket smak åt buljongen och det spelar ingen roll att de blir sönderkokta. När löken hade blivit ljust gyllenbrun hällde jag på ett torrt vitt vin och lät det reducera en stund. När det hade reducerat till lite mer än hälften hällde jag över en halv liter krossade tomater och lät det koka upp, varefter läggen åkte i igen tillsammans med torkad oregano och timjan. Så fick det puttra en bra stund, några timmar, tills köttet var mört och gott. Precis i slutet hällde jag i lite hackad persilja.

När allting var färdigt såg det ut så här och smakade gudomligt.