Varför växer Sverige igen?

I augusti arrangerade jag tillsammans med Marie Erbéus, lokal fårbonde och landskapsarkitekt på Skaftö en bushresa. Bushresan är ett initiativ från Landsbygdsnätverket för att lyfta det arbete betande djur gör ute i vårt landskap genom att ta politiker och beslutsfattare ut i ett igenslyat Sverige och prata om konsekvenserna av det.

Resan förde först deltagarna till de öppna beteslandskapet runt Morlanda säteri sedan över stilla vatten till Snäckedjupet på Skaftös insida, där slyn växer sig tät sedan många år tillbaka. Under resan hölls en workshop för att få deltagarna att själva fundera kring problemet och möjliga lösningar.

Så, varför växer Sverige igen?

Varför en plats som Snäckedjupet växte igen handlade om att kvinnan som bodde där flyttade där ifrån – och ingen tog över brukandet av marken. Då såg man havet, idag en tät slyskog. Men varför flyttade hon där ifrån?

  • En förklaring är industrialiseringen och enfaldsperspektivet av lantbruket – Någonstans under 1900-talet bestämde vi oss för att lantbruket var en industriell process och att storskalighet är lika med effiktivitet. I den tanken finns det inte plats för mindre lantbruk som producerar en mångfald av output i liten skala. Dessutom drevs en samhällsförändring av att jobben fanns i stan, och det inte längre gick att leva på några kor, grisar och höns.

Hur blev det så?

  • En förklaring kan vara den billig energin vi åtnjutit de senaste 100 åren – utan den billiga oljan hade det varit svårt att hålla igång industrijordbruket. För 100 år sedan gick det 1 kilokalori olja på 1 kilokalori producerad maenergit, idag går det 10 kalorier olja på 1 kalori mat.

Hur kan det vara ok?

  • Politisering och konsumenttryck – storskalighet, rationalitet, urbanisering, bidrag, globalisering och skattesystemet har alla missgynnat de små gårdarna där arbetskraften står för energin. Det pumpas årligen miljarder av kronor från EU för att hålla landskapet öppet – samtidigt som systemet i sig designat på ett sådant sätt att alla utom de bästa markerna borde växa igen. Bara en sådan sak att en industrikyckling kan anses vara mer klimatsmart än en gräsuppfödd ko säger en hel del om hur vi utformat vårt samhällssystem och kunskap om mat.

Hur kan det vara möjligt?

 

Hur går vi vidare då?

Ett komplext problem har förstås ingen universallösning. Precis som att det inte är så enkelt som att sluta äta kött för att en stor del av vår djurhållning går till på ett knäppt sätt, så kan inte t.ex  ökade bidrag lösa denna knut. Ökad kunskap, bättre strukturer både politiskt och samhällsmässigt samt att maten skall få kosta är några saker som kan bidra till att våra landskap blir öppnare. Här är några av förslagen som framkom under bushresan för att öppna upp landskapet genom att föra människor och djur tillbaka ut i vår natur.

Saker du kan göra:

  • Ge maten sitt riktiga värde – nu är en liten prislapp fokus när vi ska handla mat. Den maten har allt för ofta fatala konsekvenser på platsen och människorna den är producerad på och av. Vi måste förstå att bra mat kostar – men ger tillbaka tusenfallt i form av välmående matjord, djur, natur och människor. Alltså bättre möjligheter för den kommande generationen.
  • Samverka med varandra – för att nå utveckling krävs det ny kunskap om hur vi kan bruka jorden och de resurser vi har på ett klokt sätt. Det underlättar om vi gör detta i samverkan och inte var för sig.
  • Våga handla lokalt – jag påminner gärna våra kunder om att när de köper vårt kött så hjälper de till att hävda de betesmarker våra uppfödare använder och skapar arbetstillfällen i regionen vi verkar. Handel med hela värden är toppen – med det är viktigt att komma ihåg att din middag bör gynna ditt lokalsamhälle också.

Våra lantbrukare ska inte föda världen, de ska föda vårt samfund.

  • Låt maten få ett ursprung och historia (och värde!) – ställ krav på att såväl i offentliga som privata kök skall välja råvaror med omsorg, informera dig om vart råvarorna i maten kommer ifrån och inte slänga mat i onödan.

Vad offentligheten kan göra:

  • Den offentliga måltiden skall inte bara mätta, utan också vara ett pedagogiskt verktyg för att lära och anknyta till platsen maten kommer från. Samt förstås följa de lagar och regler som finns i landet gällande livsmedelsproduktion.
  • Det skall vara enkelt att vara en bra bonde – de som förorenar naturen och utyttjar resurser på ett ohållbart sätt skall också få betala för det. De som regenererar marken och bygger för framtiden skall få lättnader och merinkomster för sitt arbete.

Stor skala behöver inte vara fel – men när det går mot enfald och monokultur så bör vi ifrågasätta dess egentliga effektivitet.

  • Omvärdera idéen med att större skala alltid är bättre och effektivare – det finns gott om forskning som pekar på att små interdiciplinära lantbruk är mycket mer plats- energi- och resurseffektiva. Ändå lyfts alltid det industriella jordbruket som det effektiva, när det använder 70 % av alla resurser som går ut för matframställning men bara ger oss 30 % av vår mat. De andra 70 % vi äter kommer får små jordbruk, som bara behöver 30 % av totalresurserna.
  • Se över byggprocessen och strandskyddet – Det finns många byråkratiska hinder att både bygga och bo på landsbygden. Självklart skall alla stränder vara tillgängliga för allmänheten, men inte på bekostnad att de som bor 250 m från stranden inte ens får bygga en altan eller stängsla in en beteshage som icke-lantbruksföretag. Stränderna hålls trots allt tillgängliga av de som bor där.
  • Reformera bidragsystemet – 60 % av EUs budget går till jordbruksbidrag, få av dessa pengar gör någon egentlig långsiktig nytta, som att t.ex. bygga tillbaka förlorad matjord. Det skapades en gång för att undvika en svältkris, men fyller idag inte sin funktion då vi har överproduktion. Idag kan man t.ex. få betalt för att köra betesputsen 1 ggr/år över sin mark, istället för att hävda dem med djur.
  • Ge betalt för ekosystemstjänster och låt föroreningen stå sitt pris. Mitt favoritexempel på detta är de Gotländska invånarna som fick bekosta ett nytt reningsverk för att bli av med bekämpningsmedelsrester i sitt dricksvatten – en kostnad förstås jordbrukarna som använde bekämpningsmedelet borde ha stått.
  • Skatteväxling – varför skattar vi arbete högt medan t.ex. konsumtion lägre? Beskatta sådant som tär av framtidens resurser högt och sådant som skapar nya möjligheter för framtiden lågt.

 

I slutändan handlar det iallafall för mig om att vi måste föda matjorden om vi ska kunna föda oss själva.

2016-07-25 21.36.51
Gräs, förna och hummus i en beteshage. Förnan finns där då betessystemet går ut på att korna både skall äta och trampa ned gräs/mat till livet i jorden. Jag vill hävda att förna är svenskans vackraste ord, för det betyder halvfärdig jord.

Vill du lyssna till diskussionerna ofiltrerat hittar du den här: