Då nästan allt kött Gröna gårdar säljer är vacuumpackat i plast, ett material som med jämna mellanrum är en het potatis, tänkte jag redogöra för vad det egentligen är för material som köttet ligger förpackat i. Varje gång jag nystar i det, kan jag inte låta bli att bli lite fascinerad av materialet, då över och underfilmen som formar förpackningen till köttet faktiskt är en ganska avancerad produkt. Plasten behöver nämligen ha olika egenskaper för att förpackningen ska vara intakt och garantera köttets hållbarhet fram till bäst före. En bra och hållbar förpackningsplast förlänger hållbarheten på råvaran avsevärt och minskar svinnet på grund av skadade förpackningar eller skadat kött.

Vad består då plasten av?

Vår förpackning görs av en över- och en underfilm (plast) som i en förpackningsmaskin formas och gjuts samman till en förpackningen du ser på bilden ovan. Överfilmen är den svarta som läggs som ett lock över den genomskinliga underfilmen. Överfilmen behöver ha en viss elasticitet för att sträckas, medan underfilmen måste klara av att formas till en skål, utan att gå sönder eller töjas så mycket att plasten börjar släppa in syre. Till varje förpackning går det åt 6 g plast totalt.

Över- och underfilmen består av olika lager, då filmen (plasten) behöver ha ett antal egenskaper som syretäthet, UV-skydd och durabilitet. Gemensamt för bägge filmer är det understa lagret mot köttet består av PE, polyetylen. En plast som i stor utsträckning används för att förpacka mat och benämns med siffran 2 och 4 på många livsmedelsförpackningar. 

Underfilmen (den genomskinliga) består av 4 lager av PP/TIE/PA/TIE/PE. TIE delen är ett fästmaterial som ser till att de olika lagerna håller ihop. Denna plast är innan töjning totalt 165 μm tjock, dvs 0,165 mm.

Överfilmen (den svarta) består av 2 lager av PA/PE och är 95 μm. Den är lite mindre komplicerad då den enbart ska fästa samman med underplasten som ett lock.

Finns det några risker?

Det går förstås aldrig att veta om något är ofarligt eller helt riskfritt. De plasterna som finns i våra förpackningar anses idag ha en låg risk, men helt säker går det förstås aldrig att vara. Den forskning som finns i ämnet säger att vi ska undvika bland annat BPA (ftlater), PVC och Polystyren (frigolit) då de både tros och vet ha tex. hormonstörande effekter på oss i felaktiga doser. Inga av dessa plaster finns i våra förpackningar, vilket vi dubbelkollar årligen i samband med vår IP-livsmedelrevison. Förutom de certifikat vi måste ha för varje typ av plast vi använder, så har vi även certifikat som visar att plasten är fri från BPA och BPS.

Bra att veta om förpackningsmaterial är att det inte är Livsmedelsverket som granskar detta, utan det är leverantören av förpackningsmaterial som skall garantera att det är lämpligt för att förvara mat i. Vilka i sin tur är reglerade av ett antal EU-förordningar. Men i slutändan är det förstås vi som företag som skall garantera att vi väljer de bästa förpackningarna för ändamålet.

En god förpackningsnyhet är att KRAV gått ut med att fasa ut BPA och PVC  i förpackningarna av KRAV-godkända livsmedel. Giftfritt stannar ju egentligen inte vid att råvaran ska vara fri från bekämpningsmedel. På sikt kommer alltså KRAV-märket också garantera att de förpackningar som används till KRAV-godkända livsmedel också bedöms ha en låg risk ur ett giftperspektiv.

Och, förutom att det är bra att ha koll på plastens innehåll, så är det också bra att ha koll på vart plasten tar vägen. Att slänga den i soporna är bra, men att återvinna den är bättre. Plast är tyvärr något som det finns allt för gott om i både natur och hav. Ett finfint initiativ att lägga skräpet där de hör hemma (i återvinningen eller papperskorgen) är Supermiljöbloggens kampanj #ettskräpomdagen.

Ps. Undrar du mer över vilka plaster som är bättre och sämre att förvara mat i, så finns en bra guide här