Nu har det gått snart två år sedan Felicia föddes, och då Bjällansås gård är en gård där vi har både kalvning och köttdjursuppfödning betäcks nästan alla ettåriga kvigor. Senast vi rapporterade om Felicia var i höstas. På gården finns det några avelstjurar, vilka köps in utifrån, som under perioden maj till mitten av augusti får gå tillsammans med de kor och kvigor som skall betäckas.

När jag var förbi Felicia söndagen för två veckor sedan hade hon en stor mage och var lika pigg och nyfiken som vanligt. Kalvningen på Bjällansås gård börjar i mitten av februari och håller på tills slutet av maj, i skrivande stund har cirka 150 av de förväntade 200 kalvarna kommit. Alla de dräktiga korna går tillsammans i en stor lösdriftsfålla, där de vistas tills kalvningen sätts igång. Precis efter kalvningen får kon och den nyfödda kalven gå tillsammans i en enskild box någon dag så de hinner bekanta sig med varandra. Sen släpps de ut i en större box tillsammans med fler nyblivna mödrar och deras kalvar.

Exakt när en ko skall kalva är ganska svårt att förutse, så jag bad Jan Karlsson (som äger och driver Bjällansås gård) att höra av sig om han skulle ha turen att kunna förutse när Felicias kalv skulle komma. Tyvärr gick det inte riktigt vägen. Under långfredagen gick Jan ut för att kolla till korna och hittade en liten pigg kolsvart krabat med vitt huvud diandes Felicia.

När jag pratade med Jan innan kalvningen om att vi tänkte följa just Felicias födsel tog han sig lite nervös över pannan. Alla kalvningar är nämligen förknippade med en viss risk precis som det kan vara för oss människor. Men kalvningen för Felicia hade gått som en dans. Kalven var på benen nästan omgående med normal vikt samtidigt som Felicia också var förvånansvärt pigg och omhändertagande.

Varje gång jag hälsar på korna i kalvningsfållan tycker jag alltid att där råder en alldeles speciell stämning, en känsla av väntans tider, och en samhörighet bland korna. Även om en ko ligger avskilt och kämpar med födelsevärkarna eller själva kalvningen, får man en känsla av att hon inte är ensam, utan påhejad av de andra korna runt omkring. I Felicias fall var det extra tydligt då den bruna kon bredvid Felicia hade hjälpt henne i hennes förlossning. Denna omtänksamhet fick hon snart återgälda då även den bruna kons kalvning satte igång i samband med Felicias.

– Det var en solskenshistoria, sa Jan när han återberättade förloppet. Felicia hade med en gång hjälpt sin väninna med förlossningen genom att slicka hål på fosterhinnan och få kalven att resa sig för att ta de första stapplande första stegen.

En lyckad kalvning går till just så att kalven kommer ut med frambenen först. När den är ute slickar kon hål på fosterhinnan och sedan kalven ren och torr. Samtidigt måste hon skall få den upp på fötter så fort som möjligt för att den skall få i sig den livsviktiga råmjölken. Det är ofta ett snabbt förlopp som tar mindre än en halvtimme från det att framfötterna syns tills kalven är uppe och diar sin mamma. Vanligt är också att kon äter upp sin efterbörd.

Så för er som undrat vad som kommer hända med Felicia framöver så är omdömet från Jan tydligt.

– Hon kan bli en sådandär kanonko. Lätt kalvning, lagom stor kalv, klok och lugn, dessutom tillade han – Har hon alla förutsättningar att i framtiden bli en ledarko.

Men det som gör mig mest förundrad och fylld med respekt är hur liv blir till. För trots att det skuttar runt närmare 150 små kalvar just nu på Bjällansås gård är vart ett av dem ett litet mirakel.