Det var ett tag sen som jag hälsade på Felicia. Sommaren är sen länge slut – och även om det milda vädret varade väldigt länge blev det till slut vinter. Kalvarna har blivit rätt stora. Inne i vinterhagen har flockar bildats som inte längre bygger på ko-kalv-relationen på samma sätt som tidigare. I den del av vinterhagen där jag hittade Felicia finns samtliga av Bjällansås gårds kalvar som är i ungefär samma ålder. Kor må vara till naturen lugna, men kalvar kan ibland bete sig mer som glada hundar. Eftersom alla kalvar var så nyfikna på att se mig och min kamera, blev det en något upphetsad stämning och därför svårt att få en bra bild på henne. Här är iallafall en där hon lyckades sticka upp huvudet mellan de andra:

Jag tänkte att jag skulle gå runt och fram till dem från andra sidan, liksom smyga fram till dem utan att de skulle märka det, så att jag kunde få en bättre bild men så blev det naturligtvis inte. Långt innan jag närmade mig hade de koll på var jag var.

På Bjällansås har Jan idén att man ska placera ett par äldre, erfarna kor, i flocken med de stora kalvarna. Korna vet hur rutinerna fungerar i vinterhagarna och känner till betena på sommaren, och kan på så sätt både ta hand om och lära upp kalvarna. Jag har känt till detta länge men aldrig riktigt tänkt på det förrän nu.

Kon som är på bild ovan hade verkligen koll på läget. Blev det lite stirrigt bland kalvarna dök hon upp för att ta reda på vad som pågick. Till mig hade hon också en annan relation än kalvarna hade, hon var vaksam mot mig, följde mina rörelser på ett annat sätt. Jag gillade det, att hon höll koll på dem och på mig. Och hon lyckades bra för jag vågade mig inte riktigt över staketet!