Det är lätt att bli provocerad över höga matpriser. De har onekligen dragit iväg rejält de senaste åren, särskilt när det gäller nötkött. Men vart ska ilskan egentligen riktas? Vem är det som driver upp priserna på marknaden?

Det kan ligga nära till hands att skylla på de stora livsmedelsjättarna och deras vinstmarginaler – det blir många miljarder kronor på sista raden. Men sanningen är att vi har just jättarna och deras vinstintresse att tacka för den billiga mat vi haft historiskt.

Som både livsmedelsföretagare och primärproducent ser jag branschen inifrån. Det finns ett enormt tryck att inte höja priserna för att inte provocera konsumenten. Men den bistra verkligheten är att när konsumenten inte är beredd att betala för ökade produktionskostnader finansieras det istället genom mindre betalt till bonden, små livsmedelsproducenter som tvingas ta allt mindre betalt för sitt hantverk och hyllor fyllda av mat som är helt beroende av billiga importråvaror. Någonstans i kedjan behöver någon betala priset.

Så varför ska ni bojkotta oss?

Startskottet för Gröna gårdar var att tre gårdar delade visionen om en rimlig lönsamhet för bonden utan att behöva tumma på djurvälfärd eller landskapsvård. Vägen vi valde var inte att trycka neråt utan istället uppåt genom att förmedla alla de mervärden som kommer med mat som produceras på ett omsorgsfullt sätt – så som skåligt betalt till bonden, hög köttkvalitet, gräsuppfödning, biologisk mångfald, god djurvälfärd och spårbart ursprung. Detta avspeglas förstås i priset och vi kommer aldrig kunna konkurrera med priserna på intensivuppfött importkött utan att tumma på dessa mervärden.

Men något har hänt de senaste åren. Jag upplever att fler människor faktiskt förstår värdet i att betala för bra mat. Provokationen har utbytts mot förståelse, både för priset och hur mat ska prioriteras i privatekonomin. Fler människor förstår att alla de mervärden vi vurmar för faktiskt är värt att betala för.

Så; är det billigare mat till varje pris är det företag som oss du ska bojkotta, för vårt viktigaste mervärde är inte priset. När människor väljer att värdera mer än lågt pris berättar de att det vi gör är värt något. Men det gör också maten dyrare på kort sikt, då vi väljer att lägga till mervärden istället för att skala bort dem för att hyvla av några kronor kilot.

På lång sikt tycker jag förstås ni gör helt rätt i att stödja företag som oss. På grund av priserna i förhållande till marknadsvillkoren har har vi i Sverige under lång tid tappat lantbrukare och livsmedelsförädlare. Min föräldragård, Bjällansås gård, hade inte funnits kvar i den formen den är idag om det inte vore för Gröna gårdar. Gården har kunnat fokusera på köttkvalitet och ekologi istället för största möjliga avkastning på kort tid. Utan Gröna gårdar som en alternativ väg till marknaden hade valet stått mellan att lägga ned och låta landskapet sakna sina betande djur, eller att fokusera på rationell stordrift med mer importerade insatsvaror.

Som företagare står vi alltid inför många, ibland svåra val, och den viktigaste lärdomen hittills i min 15 åriga entreprenörsresa är att inte skämmas för att ta betalt. För det är vad vi är fostrade till i denna bransch, och en rot till många av de problem vår bransch tampas med. Vi har kassa arbetsvillkor, PFAS i bekämpningsmedel, kycklingar som knappt kan gå och honung som är sirap på grund av den ständiga pressen att hålla nere priserna. Men i slutändan kan vi inte skylla detta på konsumenten, det är upp till oss att ta ansvar, och tålmodigt fortsätta förklara vad det är du faktiskt betalar för.

För varje gång du äter har du en möjlighet att rösta för vilket matsystem, vilka livsmedelsföretag och vilka lantbruk du vill ha. Välj klokt och var konsekvent – så bygger du ett nytt matsystem, en tugga i taget. Vi lovar i gengäld att hålla fast vid våra mervärden och våga ta skäligt betalt för maten för att bygga ett matsystem som står stadigt nu och i framtiden.

Märta Jansdotter Aguirre, VD på Gröna gårdar