Nu säljer vi den sista biten ost från Löpareskogens gårdsmejeri. Då Per-Inge själv inte mäktar med att vara både mjölkbonde och mejerist, och inte har hittat någon som vill ta över hans verksamhet, så blir det ingen mer ost ystad.

Det är inte utan att det skär i hjärtat. För den där sista skivan ost är så mycket mer än en måltidupplevelse som aldrig inträffar igen. Den är också manifestationen av vad lantbruket är, och vart det möjligen är på väg. Det är en bonde som försökte, som satsade, men som inte räckte till.

För marknaden är grym. Livsmedelssverige ropar fortfarande inte efter råvaror av tokhög kvalitet, prissatta på ett rimligt sätt för hela kedjan. Där producenten har omsorgsfullt anpassat produktionen, djurens ras, deras foder och uppfödning så mjölken skall innehålla så mycket näring som möjligt. Låtit kalvarna få ha sina mammor under hela sin uppväxt och som brytt sig om samspelet mellan djuren och naturen. Just nu råder det en stark trend där alla tycks tro att de bara handlar lokal, hantverksproducerad ekologisk mat, men det är en liten, ack så liten klick människor som vi ha och betala för de produkterna. Den rådande trenden i livsmedelssverige är fortfarande stordrift och skalfördelar. Hög volym till ett lågt pris, där människan, djuren och naturen får stå åt sidan. Senast manifesterades det i den nya livsmedelsstrategin genom ändringar i djurskyddet för grisproduktionen, där smågrisar nu föreslås kunna tidigare skiljas från sin mamma. Allt för att kunna erbjuda griskött till lägre pris och bättre kunna konkurrera på världsmarknaden.

Sedan skulle jag vilja pausa i denna texten och säga att alla de människor som handlar de där råvarorna av tokhög kvalitet, som framställts med respekt rakt igenom, ni är hjältar. Mycket för att ni själva inte ens verkar förstå vilken enorm påverkan ni gör. Ni åker runt på gårdsbutiker, hämtar mat på parkeringsplatser i ösregn och googlar frenetiskt mitt i natten, betalar 3-5 gånger mer för mjölk, ost, kött och grönsaker. Utan att blinka. För ni har förstått skillnaden. Förstått värdet. Jag är övertygad om att ni är en starkt bidragande orsak till att vi inte längre har en minskning av landsbygdsbefolkningen, att vi har över 100 småskaliga mejerier, resurscentrum för mathantverk, mjölk på tapp och köttlådor som lämnas ut i var och varannan gatukorsning. Hatten av för er, utan er hade Gröna gårdar inte existerat.

Så vad händer med Löpareskogen, varför tar inte någon över? Branschen har gjort ett utomordentligt bra jobb att visa upp hur olönsamt, slitigt och hårt det är att vara bonde. Vi har sett siffrorna. Där 5 000 mjölkgårdar har försvunnit sedan början av 2000-talet. Och hur stordrift är den enda vägen framåt. Det finns ingen bank som vill låna ut pengar till en 67 årig mjölkbonde utan arvingar, och utan planer på att bygga ut. Och det är få som vill och kan köpa en mjölkgård 2017 och vidareutveckla den enligt Per-Inges principer. Men känner du någon får du gärna höra av dig. Korna mjölkar och mejeriet finns kvar.

Så jag äter den sista skivan ost, och önskar innerligt att när jag är lika gammal som Per-Inge, så är det tvärt om. Då är de bönder som kan producera råvaror av högsta kvalitet; från ett närings-, djur- och naturperspektiv; superstjärnor. Då är vägen till marknaden en motorväg direkt in i matgästens hem. Där är det enkelt att göra rätt och svårt att ta genvägar. Där är att vara råvaruhjälte en självklarhet och alla barn vill bli bönder, slaktare, mejerister, charkuterister och kockar.

Jag tror få förstår hur det är att vara bonde. Vilket hjärta, hjärna och ryggrad det ligger bakom varje droppe mjölk och bit kött. Hur fantastiskt det är att jobba med djur och natur. Hur fritt det är, trots att du är bunden till att ständigt se till djuren. Och hur rofyllt och vidunderligt det är att arbeta med årstidernas skiftningar, vädret, livet och ljudet av idisslande kor.

I slutändan måste mat få kosta. För att den som med sitt anletes svett producerar maten, måste få rimligt betalt. Så till alla er, som lägger den där extra tankekraften, pengarna och tiden på att handla bra mat. Snälla fortsätt, sprid det vidare och njut av varje tugga. Så lovar vi att vi ska fortsätta kämpa för att göra riktigt bra råvaror till vardagsmat.