Sådär med lagom intervall får jag skitroliga förfrågningar. Som att på Organic Swedens Ekologiska framtidsdag bli inbjuden till att hålla en kort framtidsspaning om vart jordbruket är påväg. För är det något jag funderar på mycket så är det just det.

Men då framtiden är svår att sia om, så blir spaningen lika mycket en spaning som en önskelista som ett löfte.

Det jag tror, hoppas och vill är att dagens missbruk av jorden kommer övergå till att bli ett bruk. Att vi kommer gå från att vara jordmissbrukare till jordbrukare.

Det vi måste inse är att jordbruket inte är en industriell process, utan en miljontals år gammal ekosystemsprocess. En process vi inte kan diktera och dominera, utan som vi måste lära oss att jobba med, inte emot.

Det finns egentligen bara ett starkt argument till varför det kan bli så, och det är att det ändå finns rätt gott om bönder och matgäster som inte nöjer sig med situationen som den är idag. Det de har förstått, och fler kommer att förstå, är att vi har egentligen inte så mycket av ett val. Vi har förbrukat 50 % av vårt matjordslager i jakten på billig mat, och förr eller senare måste vi betala notan. Vi gör idag globalt av med ca 1-2 % av vårt resterande matjordslager årligen och kommer därav om en sisådär 80 år inte ha så värst mycket matjord kvar om vi fortsätter i samma takt. Så det är dags att vi börjar fundera på hur vi ska bygga den förlorade jorden åter, då vi annars inte kommer ha jord att ge oss mat. Sedan är det inte bara matjordsförlusten som är ett problem med vårt jordmissbruk, utan också tillexempel förlusten av biologisk mångfald, multiresistenta bakterier, förorenade vattendrag och skövlade regnskogar. En lista som tyvärr kan göras allt för lång.

Det vi måste inse är att jordbruket inte är en industriell process, utan en miljontals år gammal ekosystemsprocess. En process vi inte kan diktera och dominera, utan som vi måste lära oss att jobba med, inte emot.

Så egentligen kanske vi inte ska bli jordbrukare, utan jordutvecklare. Bönder som matgäster.

Och blir vi det så kommer det hända en massa skoj:

1. Vi kommer börja tänka mångfald istället för enfald, kvalitet istället för kvantitet, vilket kommer genomsyra hela livsmedelskedjan. Istället för att vi ska ha en råvara som produceras i största möjliga kvalitet med exakta egenskaper för vidareförädling och distribution, så kommer vi börja se hur vi kan få en multidimensionell output från marken. Och att kvaliteten på råvaran kommer diktera livsmedelskedjan.
2. Det betyder att vi fimpar idén om LCA, koldioxid- och metanutsläpp. Vi inser att det som spelar roll är helheten i ekosystemet. Inte de enskilda faktorerna som vi ändå aldrig kommer kunna mäta på ett adekvat sätt då de är helt beroende av hur de fungerar i helheten. Att kika på de enskilda faktorerna isolerat är ganska poänglöst när ekosystemsprocessen som skapar vår mat är en helhet. Ja, kor fiser metan, men det är hur den metaavgången fungerar i kretsloppet som kon fungerar i som är intressant.
3. Gränserna mellan besprutat och obesprutat jordbruk kommer suddas ut. Vi kommer fokusera på mikrolivet i jorden och jordens hälsa, och det är så vi kommer utforma vårt bruk av jorden. Det innebär att vi kommer använda väldigt mycket mindre, eller inga kemikalier, för vi kommer inse hur kortsiktigt och dumt det är. Vi kommer också skratta åt vår syn på GMO, då vi kommer tycka att det är lite humor i att vi trodde att GMO skulle ge oss mer skadedjurs- och torkresistenta grödor med högre näringsinnehåll. Vi kommer ju ha fattat att näringsrika grödor som står emot torka och skadedjur till stor del beror av en frisk jord.
4. Vi kommer släppa den märkliga polariseringen av djur och växter och inse att de är en de samma. Djuren kommer äntligen få komma tillbaka i växtodlingen i stor skala då vi kommer se deras potential att äta upp rester och att öka markens och växternas hälsa. Att vara klimatvegetarian kommer vara historia, och ses som ett behjärtansvärt steg i rätt riktning, men vi kommer gräva ned stridsyxan mellan kött och grönt och inse att det spelar ingen roll om det är en biff eller bönor på tallriken. Det som spelar roll är hur platsen mådde som råvaran har sitt ursprung ifrån. Det vi kommer prata om är hur alla råvaror på tallriken har behandlat platsen de kommer ifrån och platserna de har passerat. HUR något är producerat är viktigare än vad det är.
5. Vi kommer inte bara prata om hur råvaran påverkat platsen, utan människorna också. Vi kommer ändra vår syn på företagande, då vi kommer förstå att välstånd och  avkastning inte bara är att tjäna pengar, utan det är lika viktigt att bygga och avkasta socialt och miljömässigt kapital också. Och ROI kommer få en bredare mening än det har idag.
6. Plöjda åkrar kommer vara lika exotiska som klorblekt papper eller telefoner som sitter fast i väggen. Och äntligen kommer förorenaren få betala. Inte som på på Gotland där kommuninvånarna fick betala 40 miljoner för att rena bekämpningsmedel ur dricksvattnet. Ett bekämpningsmedel som traktens bönder var orsaken till att det fanns där och då rimligen borde betala för det.

Så min spaning är att vi kommer förstå  att vi inte är toppen på en näringspyramid, utan en del i ett kretslopp. Och om vi ska föda oss själva, så måste vi föda det kretsloppet.