Våren

Som läsare av den här bloggen säkert vet så befinner man sig tätt inpå livets cykel när man arbetar med lantbruk. Den tidiga våren är en hektisk tid då många kor (och får) kalvar. På Bjällansås gård har Jan haft fullt upp ett bra tag och först nu börjar saker och ting lugna sig. För även om vi har djur som i de allra flesta fall har enkla kalvningar, vilket innebär att korna gör det mesta jobbet själva, så måste man ändå ha koll på vad som händer, och man måste se till att kon och kalven kan komma undan till en lite mer privat miljö där de kan lära känna varandra.

Hur lätt eller svår kalvningen i sig är har mycket att göra med raserna. Även om det på gården finns korsningar mellan olika raser, är återigen Hereford central i sammanhanget. De kännetecknas som bekant av bland annat lätta kalvningar.

En bonde som har dikor (det vill säga en bonde som inte köper in kalvar, utan har kalvningar på gården) jobbar under våren på ett liknande sätt som en barnmorska. Precis som med människor behöver kor och kalvar ibland någon som är med under förlossningen och någon som sedan kommer och tittar till dem ibland, ser till att kalven dricker mjölk.

Jag tog en promenad förbi Bjällansås gård häromdagen. Det är ett märkbart lugn som lägger sig över hela gården när en kalv är ute efter kons intensiva kroppsarbete, det är en alldeles speciell tystnad. Början på livet.

Diande kalv
Diande kalv

Om bland annat en kalvning kan man också läsa i min nyutkomna (icke-Gröna gårdarrelaterade) diktsamling, Om månen alls syntes (Norstedts).