Själv brukar jag tänka på Gröna gårdar som ett företag som ständigt befinner sig i en ambivalent kulturell position. Vad jag tänker på då – om man nu får förenkla något enormt – är landsbygdskulturen och stadskulturen, de finns båda inbakade i företagets själva verksamhetsstruktur. Och det är en bra sak, utan denna ambivalens hade våra mål om att föra konsument och producent närmre varandra varit bara ord. Nu lever vi det. Rent konkret har det att göra med att verksamheten spänner över områden som skiljer sig radikalt. Å ena sidan bondens tillvaro och hans eller hennes närhet till djuren, till livets cykel i födelse och död. Å andra sidan framställandet av kött som livsmedel, som matupplevelse, som det centrala i en middag kring vilken människor samlas, umgås och pratar.

Den här uppdelningen är förstås artificiell, naturligtvis sitter alla bönder och äter mat, umgås och pratar kring en middag då och då. På samma sätt är det ju otroligt många av våra kunder som är intresserade av lantbruk, djuruppfödning, miljön, osv. Men ändå.

Jan Karlsson är definitivt en sådan uppfödare, en som tycker om att äta god mat, umgås, och prata om stort och smått. Hade han inte varit det, skulle nog han och Thomas Ivarsson inte ha bildat Gröna gårdar med de mål som företaget har. På ett sätt kommer Gröna gårdar alltid att vara ett lantbruksföretag i grunden, det är där företagets rötter finns. Med Jan Karlsson som både uppfödare och VD för företaget så har Gröna gårdar ändå haft en kanske för stor tyngdpunkt på tradition och lantliv.

Nu tar vi dock ett stort steg framåt (i tiden och på många andra sätt). I slutet av förra veckan hölls en liten oansenlig och fin ceremoni där Märta Jansdotter officiellt tog över rollen som VD. Att ha Märta på den posten säger inte bara något om företagets och Jans enorma tillit till vad hon har åstadkommit hittills och kommer fortsätta att göra, det säger också något om framtiden för företag som satsar på kvalitet på alla nivåer. En google-bildsökning på VD ger idag en träff på huvudsakligen medelålders män. Om några år kanske den sökningen ser annorlunda ut – förhoppningsvis ser vi fler unga kvinnor.