Som flutetankar nämner orsakade SvDs artikel om den i Sverige nya fårrasen, Dorper, en del debatt i bloggosfären. DN, aftonbladet och Sveriges Radio hängde på med den missriktade kritiken. Både flutetankar och cornucopia påpekar däremot att det stora problemet med lammuppfödningen som SvD tar upp inte är att de är inomhus, utan att de matas med kraftfoder. Som jag har nämnt tidigare på den här bloggen så är kraftfoder dåligt för miljön, dåligt för idisslares välbefinnande och dåligt för köttkvaliteten (både ur smak- och nyttoaspekt). Det är i princip dåligt på alla möjliga sätt. Men djuren växer snabbare och köttet blir till synes billigare (det vill säga, billigare om man räknar kortsiktigt i kronor och ören, långsiktigt blir det naturligtvis dyrare).

Att ha fåren utomhus året runt är förvisso en hedersvärd variant. Men det är också skillnad på inomhus och inomhus. För ett par månader sedan var jag hos Emma Andersson, en av våra två lammuppfödare, och fotograferade. Hennes finull- och texelfår ser ut så här när de är ”inomhus”:

Och det de äter är ensilerat grovfoder, alltså gräs, det som idisslare bör äta.

Uppdaterat: Fler bilder från Emma Anderssons gård finns nu på facebook.